Sunday, February 03, 2008

Den gemensamma nämnaren?

För några veckor sedan firade jag och min älskade flickvän två år.

När vi träffades var hon så långt ifrån en sk. "gamer" man kan tänka sig. Hon hade spelat lite "Nintendo" när hon var liten men kunde inte nämna något spel hon gillar och hon var aldrig den som nämnde TV-spel som ett av de roligaste tidsfördriven.

Jag har spenderat de senaste två åren på att försöka förändra detta. Jag vill få henne att inse den konkreta konstanten att spel kan vara otroligt roligt!

Idag kallar hon sig fortfarande inte för gamer.
Det gör inte jag heller.

Men jag börjar fundera på om vi inte borde tänka om. Hon är absolut ingen hardcore-gamer på så sätt att hon sitter vid datorn och PWNar n00bs i FPS online, men faktum är att vissa veckor spenderar hon mer tid med TV/Dator-spel än mig! Och jag kallar mig själv för gamer.

Det är nämligen så att hon har spel hon kan sitta timtal med till de flesta system nu. Jag tänkte rada upp dem och försöka göra en minianalys på dem, för att försöka hitta några gemensamma nämnare som kan förklara varför det är så.

1 - Zoo Keeper, Nintendo DS


Det här var den första stora succén i mitt projekt! Det är ett mycket enkelt pusselspel där man bara ska byta plats på två brickor för att länka ihop minst tre av samma i rad. Det här spelet har hon lätt spenderat över 20 timmar på. Kanske t.o.m. mer än 40. Hon spelar det inte nu längre men när hon gjorde det kunde hon ligga i soffan i flera timmar i sträck tills batteriet tog slut i DS:en.

Från början vann jag ibland när vi spelade mot varandra på varsinn DS men efter ett kort tag hade jag aldrig någon chans att vinna alls. Jag är inte ens i närheten.




Så, vad karaktäriserar detta spel?
  1. Det är grafiskt glatt.
  2. Det har simpel spelmekanik.
  3. Det är ett pusselspel.
  4. Det är väldigt abstrakt.

2. PIYOTAMA, Playstation 3

Utöver ett par andra spel hon spenderade en del tid med men som ganska snabbt avtog, så som Peggle kom Piytoama. Ett litet spel går ut på att än en gång lyckas rada upp nog många av samma grupp i en rad. Denna gång med en liten annorlunda spelmekanik där man trycker in färgade ägg från sidan på en spelplan som består av en mängd rader.

Detta spel tycker jag personligen är mycket svårt och förstå gången jag provade så dog jag efter ca: 15min. Första gången hon provade klarade hon sig i över 5 timmar!

Hon låg ett tag på 21:a plats i världen på online highscore-listan!!! Helt galet!



Egenskaper:
  1. Det är grafiskt glatt.
  2. Det har simpel spelmekanik.
  3. Det är ett pusselspel.
  4. Det är väldigt abstrakt.

3. HEXIC HD, Xbox 360

Guess what? Ett till pusselspel i glada färger där man ska rotera på kluster av hexagoner för att bilda grupper där minst tre av samma färg angränsar till varandra.

Jag försökte ge henne en pussen gång medan hon spelade Hexic men hon aktade fort på huvudet och utbrast:

- Inte nu! Jag spelar tajmd-mode!



Egenskaper:
  1. ...Det är grafiskt glatt.
  2. ...Det har simpel spelmekanik.
  3. ...Det är ett pusselspel.
  4. ....Det är väldigt abstrakt.

4. ZUMA, PC

Det här är ett spel som bryter trenden lite. Det går ut på att få minst tre av samma färg i rad men det här är inte lika mycket enbart abstrakt tänkande, detta kräver även motorik, då man måste styra ett sikte för att avfyra färgare klot för att skjuta in dem i en kedja med olikfärgade andra klot.



Egenskaper:
  1. Det är grafisk glatt.
  2. Det har en simpel spelmelanik.
  3. Det påminner om ett rent pusselspel men är en stor motorisk utmaning också.
  4. Det är ganska abstrakt.

Okej, så alla dessa spel är alltså glada pusselspel där man kan vara bra eller dålig, det spelar ingen roll eftersom man ändå kan spela och njuta lika mycket av det. Att vara bra innebär bara mer poäng.

Hon har förkastat massvis med spel jag har låtit/tvingat henne att pröva och de har nog alla fallit utanför de gemensamma egenskaper här.

Kan vi då dra en slutsats? ... ICKE!

5. Omega Five, Xbox 360

Det här är ett Shoot 'em Up (Schmup) med påtaglig svårighetsgrad, massor av effekter, fancy 3D-grafik samt mechs och flygande konstiga saker i mängder! Här krävs koncentration och bra kontroll över sin karaktär. Det kommer skott överallt och det är inte ett spel där man sitter lungt och funderar över sitt nästa drag. Det här är 100% action!

Men hon tycker verkligen om det! Första gången jag spelade det ville jag att hon skulle vara med och vi spelade då 2-player Co-op och vi dog redan på första banan! Hon ville spela mer! Vi spelade det i flera timmar!

Nästa dag när jag kom hem från skolan så satt hon i soffan och spelade det själv! LYCKA!

Men... Varför?



Egenskaper:
  1. Det har INTE glad grafik. Det är shader-späckad metalltäckt 3D-grafik!
  2. Det har inte en allt för simpel spelmekanik, då där finns powerups, specialknappar, massor av saker som händer, och låg tolerans för misstag.
  3. Det är inget tänkande i det alls. Run and Gun!
  4. Det är väldigt påtagligt vad man gör. Man skjuter allt som rör sig för annars dör man!

Okej... Det här är ju lite konstigt...
Låt oss se efter vad det här spelet egentligen är:

Man har en avatar man kontrollerar med vänster spak för att akta sig för fiendens projektiler.
Med höger spak väljer man riktning för sina skott och avfyrar åt det håll man drar spaken. Man har evig ammunition och det finns inget att tjäna på att inte alltid avfyra vapnet.
Fiender kommer i stor mängd och nu och då kommer power-ups som förbättrar ditt vapen eller ger dig hälsa.
Spelet är väldigt enkelspårigt på så sätt att kameran rör sig själv från vänster till höger i en jämn hastighet för att sedan avsluta banan med en boss. Därefter kommer en ny bana som är precis samma sak fast den ser lite annorlunda ut.

6. HEAVY WEAPON: ATOMIC TANK, Xbox 360

Låt mig beskriva det här spelet:

Man har en avatar man kontrollerar med vänster spak för att akta sig för fiendens projektiler.
Med höger spak väljer man riktning för sina skott och avfyrar åt det håll man drar spaken. Man har evig ammunition och det finns inget att tjäna på att inte alltid avfyra vapnet.
Fiender kommer i stor mängd och nu och då kommer power-ups som förbättrar ditt vapen eller ger dig hälsa.
Spelet är väldigt enkelspårigt på så sätt att kameran rör sig själv från vänster till höger i en jämn hastighet för att sedan avsluta banan med en boss. Därefter kommer en ny bana som är precis samma sak fast den ser lite annorlunda ut.



Egenskaper:
  1. Det har INTE glad grafik. Det är shader-späckad metalltäckt 3D-grafik!
  2. Det har inte en allt för simpel spelmekanik, då där finns powerups, specialknappar, massor av saker som händer, och låg tolerans för misstag.
  3. Det är inget tänkande i det alls. Run and Gun!
  4. Det är väldigt påtagligt vad man gör. Man skjuter allt som rör sig för annars dör man!

Alltså ett spel som min flickvän bör tycka om? ICKE! Hon gillade det inte!

VARFÖR!?

Det är egentligen precis samma spel som Omega Five!

Slutsats

Det verkade så lätt; hon gillar pusselspel, ingenting annat. Men sedan kom Omega Five och fuckade upp den teorin. Okej, då gillar hon alltså pusselspel och lättillängliga Action-spel. Icke! Det gick inte att generalisera så heller!

Jag älskar henne men spel, ett område jag vill tro mig kunna något om är det enda jag inte lyckas lära mig när det gäller henne.

Ursäkta följande antiklimax; jag vet inte vilken slutsats jag ska dra förutom att jag bara får tvinga på henna nya spel lite nu och då och vissa av dem kommer att stanna kvar ett tag.

No comments: