Du måste ge för att få, stupid!

Varje dag när jag går till Centralen i GBG efter jobbet går jag igenom en tunnel mellan Nordstaden och Centralen. I den nämnda tunneln ser man dagligen en salig variation av människor.

Nästan dagligen sitter där en vad som verkar vara fattig kvinna som tigger pengar med hjälp av en fult skriven pappbit med grammatiska fel, där hon beklagar sig över sitt liv och berättar att hon har barn.

Jag har gått förbi henne många ggr. men har aldrig gett henne pengar. Hon satt där idag också. Jag gav henne inte ett öre! Jag känner inte att jag har någon anledning. Visst, hon kanske är i större behov av några lösa mynt som ligger i min myntficka i jeansen jag har på mig än jag men för mig räcker det inte som skäl.

Idag fanns i tunneln även en (jag gissar) jamaican som spelade lite härlig up-beat reggae med positiv attityd, härligt sound och mycket energi. Jag stoppade ned handen i ficken och fick upp ett par slantar. Han fick dem. Han hade coola kläder och såg verkligen inte ut att vara i behov av några extra kronor.

Däremot ger han mig något! Han gjorde mig lite gladare, till skillnad från gnällkvinnan! Han gav mig musik! Han gav mig energi! Han spred glädje! Om att jag gav honom några kronor ökar chansen att han står där någon mer gång, då var det värt det.

Den där gnälliga kvinnan kommer jag aldrig ge något.

En annan tanke: Hennes pappbit är helt rättstavad men skriven på hemsk svenska. Varför spelar ingen roll men det jag undrar är varför det är skrivit så ofantligt fult!? Bara för man är fattig betyder väl inte att man måste skriva fult? Fan, skriva lite snyggare så kanske du får en peng.